.
sluta trampa mig på tårna
fredag
svårt att skriva citat att andas att skilja verkligheten från fantasin svårt när marken gungar på riktigt och ögonen inte följer med i rörelserna svårt när jag plötsligt inte vet längre det här som inte skulle vara svårt varför blir det alltid svårt
lars winnerbäck, schemaläggning och rädslan. för nu är det dags igen. det där med livet i normalfart.
försökte. misslyckades. promenerade från skånegatan till sveavägen och fnissade att gud vad lycklig jag är. på så sätt är det ju bra det där med gud. när man har jobb och vänner och nya skor. när man får sms igen och inte ens fryser och inte ens får ont i fötterna. men det där med gud är svårare innan och efter det där med lila himlar och vackra nätter. därför försöker vi för allt vi kan att leva i nuet.
(och jag har nästan slutat bry mig om att räcka till)
igår natt låg jag vaken och talade med min vägg. jag fick inget svar. och även om jag hade fått det så hade det inte varit tillräckligt för det som jag talade med min vägg om igår natt när jag låg vaken var sådant som jag borde tala med dig om. men det är lättare att tala med min vägg. den är mer tillgänglig också.
myhardcorepony asked: jag vill vara inte ordentlig med dig!!!!!!!
bra. det gör mindre ont då
det är nog redan här, kaoset. för jag tänker snubbla. tänker drömma större och krossas hårdare. fler sömmar som går upp fler klackar som faller av fler brunbrända ben och tömda flaskor. det blir sommar i år igen och jag har tröttnat på att vara ordentlig det här året också.
man går på hemmafester och dricker vin och går på klubbar och dricker öl och sitter i soffor och blandar drinkar och tappar sugrör på golvet man målar naglarna målar ögonfransarna hoppas att ikväll ska det hända någonting som äntligen ställer världen på ända men det gör det aldrig men det är så man gör man hoppas och blir besviken jämt och ständigt. i alla fall om man är som jag